Jag har sån sjukt ångest inför jobbet imorgon. Är nästan 100% säker på att jag har glömt något VIKTIGT. Det finns inget värre än att ha en sån här gnagande känsla inför jobb.

Är så makalöst törstig. Nu drar jag runt på ett glas grape tonic. Desperation tror jag det kallas.

Jag har en liten svaghet när det gäller kristna människor. Jag tenderar att berätta en hel del om mig själv för dem. Det började med Lisa i grundskolan. Jag visste att det jag berättade för henne stannade där trots att vi var 8 och skvallrade som fasen.

Igår när vi promenerade till utestället passade jag på att berätta för min troende arbetskamrat (som jag precis lärt känna) om hur jag slutat med p-piller och "blir det barn så blir det..blaaa blaa".
Jag tror resonemanget går till ungefär så här i mitt huvud:
"vänta nu, han är kristen och går på gudstjänst.. *tänka tänka* kristen... präst? Måste berätta"

Hade liten fest här hemma igår. Det sjöngs singstar. Jag sjöng singstar.
Detta var ett förbannat litet steg för mänskligheten men ett sjujäkla steg för mig. Jag vet inte vad som hände, jag bara grabbade tag i micken och sjöng för kung och fosterland.

Jag sjunger mer eller mindre ALDRIG offentligt, har mimat mig igenom både dop och vigslar.
Fuck ass, det är allt jag kan säga.

Har slutat äta p-piller. Min kropp har hittills reagerat på diverse mer och mindre tillfredsställande sätt. Mina bröst har blivit supermjuka (not so hot), jag har blivit ett känslomonster (not so hot).

Härom dagen när jag gick till jobbet ryckte brandkåren ut. Jag grät ett par tårar över hur männiksor flyttade på sig för att de skulle komma fram. Det var bara så himla fint på nåt sätt.

Det är rätt skönt att vara så här känslig. Ibland slås jag av såna enorma lyckorus, det är skithäftigt.

Livskris? Vanlig kris?

Känner mig jävligt grå just nu, eller snarare beige.
Stora funderingar just nu kring vem jag är och hur jag skulle vilja vara. Är så trött på att vara lagom.
Lagom trevlig, lagom duktig på mitt jobb, lagom söt osv osv.

Vad gäller "karriären" så vet jag inte hur det är att vara superduktig. Allt jag har tagit mig an hittills har jag lyckats ok med. Klarade mig igenom universitetstiden med övervägande godkänt. Klarar mitt jobb med betyget 3.
Vill bara briljera. Hur fan ska jag lyckas med det?

Ledig idag.

Hur kan man låta en hel dag gå utan att göra ett skvatt??

Vaknade 10.30 Somnade på soffan kl 16 för att vakna kl 18. Under den senaste timmen jag varit vaken har jag ätit pastasallad, gjort sit-ups och gråtit till Extreme Home Makeover.

Det jäkla programmet. De spelar verkligen på rätt strängar... Idag var det en kvinna som tagit sig an 5 flickor med varierande handikapp. Flickorna var såklart bedårande och överlyckliga över deras nya fina rum.
Och ja.. jag grät.. Tårarna avlöste varandra under hela programmet. Var tvungen att trycka på mute några gånger när den där störiga Ty skriker i sin megafon, var dock inte under tårarna.
Under de känslomässiga delarna av programmet viskar han istället och lägger huvudet på sned. Gärna tillsammans med "you are an amazing woman".

Jenny någon gång mellan kl 20 och 21.

"varför måste tjocka människor envisas med att klä sig i rosa"?

Blev lovad en Skotte och Svensk Damtidning av min sambo efter en eventuell förlossning av eventuella barn.

(Precis när jag trodde att det inte går att tycka om den människan mer än jag redan gör.)