Är inne i en medvetenommittochandrasutseende period. Skitjobbigt.

Trots att detta mönster upprepar sig en gång i månaden blir jag lika förvånad varje gång det händer. Jag tycker att jag är orimligt oattraktiv samtidigt som vartenda kjoltyg på stan är orimligt attraktiv.
Summan av detta blir i mitt huvud: Neeej, vänta nu. Varför är han tillsammans med mig när alla andra är så snygga?

Jävla hormoner.

natten till lördag blev jag lämnad. natten till söndag blev jag friad till.

Bägge drömmarna lämnade mig med en konstig känsla när jag vaknade. Då jag blev lämnad ensam i vår stora lägenhet vaknade jag och kände mig alldeles bedrövad.
Nu imorse när jag vaknade och enligt drömmen nyförlovad kändes det lustigt.

Anledningen till att det kändes lustigt är för att jag tror att det inte någonsin kommer att hända. Det har jag aldrig trott. Oavsett om jag varit singel eller som nu i världens bästa förhållande. Mitt resonemang i frågan är inte baserat på något alls egentligen. Jag tror bara helt enkelt inte att jag kommer att stå som brud. På samma sätt som jag tror att jag inte kan få barn samt är övertygad om att jag kommer att drabbas av en knepig sjukdom.
Men vem vet? Kanske jag blir motbevisad en vacker dag? =)

Ang detta. För att citera en vän som fått besked om att hon väntar barn:

"Jag var trött hela tiden och tänkte att antingen är jag gravid eller så har jag fått en tumör och det här var ju det bästa av de alternativen"