Mycket av min tid nu för tiden går åt till att tänka på mat. Jag har i alla fall huvud nog att inte äta all mat jag tänker på. Kombinationen pizza och soppa känns som en vinnare. Eller varma mackor med orimligt mycket ost, gärna lite bränd i kanterna. Grillad kycklig, bakad potatis, oxfilé och potatisgratäng. En toast Skagen eller vitlöksfrästa tigerräkor..

Nu kommer jag att gå ut till vårt lilla kök, koka en kopp te och skära upp en kiwi. Men jag kommer att låtsas att det är några bitar pescatore med ananas.

Ok, jag är medveten om att mina hormoner löper amok men jag hade ändå inte riktigt räknat med detta. Min grad av svartsjuka som brukar hålla sig på en hälsosam nivå är nu utom kontroll.

Det är totalt vansinne. Jag är fast övertygad om att allt han gör är att gå runt och längta efter att få göka med andra damer. Alternativt lider han i det tysta över hur fasligt oattraktiv jag är. Det fullkomligt värker i min mage när jag tänker på det. Det festliga i kråksången är att jag förstår att det är helt vansinnigt och det känns emellanåt som att jag beskådar ett känslomässigt experiment.

Något som ska sägas är att det inte är till min mentala hälsas fördel att "Sveriges Pamela Anderson" (ööööh… mes) stöter på honom på krogen. Till min och silikonmonstrets stora glädje var jag inte på plats utan låg hemma och trynade, annars hade jag golvat henne – lätt.